Thegirlsandra

Hittade en jättefin dikt som handlar om hunden och människans relaktion , pappa fick den när han var med i brukshundsklubben med våran hund som vi hade ! Började gråta när jag läste denna dikten faktist , saknar våran gammla gubbe även om det var snart 7 år sen han sprang ut på e20 och blev överkörd :( !

En kall nos.
Ett par fuktiga runda ögon.
En varm blick.
En tass som lyft och ett huvud som läggs på sne.
Öron som försöker uppfatta och förstå ...
Din hund.

Han bad inte att få komma till dig.
Han bara kom för att du ville ha honom.
Han kom till dig för att ge dig vänskap ,
då andra sviker,
sympati då andra är emot dig,
trofastehet då andra beaktar dig.
Han kom för att ge dig kärlek,
då du känner dig utelämnad ,
sällskap då du är ensam.

Han gör dig på gott humör så du är ledsen,
tar emot dig med ett glädjetjut
då du äntligen kommer hem.

Han är någon som behöver dig,
någon att smeka , leka med
och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av din omtanke
och din kärlek.
Han protesterar inte
då du missförstår honom.
Han är utlämnad till dig
på gott och ont.

Han ger dig sköna,
avkopplande promenader.
Han ger dig sällskap.
Han ger dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger ig inte så länge han lever.
Han ger dig trygghet.

Vad ger du?


(saknar dig gubben !)