Thegirlsandra

Min dag idag kan man säga har gått åt till att fundera på saker och ting. Jag är hemma från skolan idag och är sjuk nämligen!

Det man först börjar fundera är förstås kärlek, eller det tycker jag iallafall!
Vad är det egentligen? Jag tror vi alla har olika åsiker om vad det faktist är! I mitt huvud och i mina ögon skriker ordet kärlek TILLIT! Jag tror inte man kan börja ett föshållande med nån som man egentligen inte litar det minsta på! Jag gillar känslan man får i magen av att man har någon att lita på om man vet att den håller sig till en och samma person och ingen annan!
Jag vet själv med mig att jag skulle ha väldigt svårt för att svika någon på det sättet..att på ett sätt ha sin pojkvän som nummer 1 men sen ändå välja någon annan när man börjar tröttna utan att göra slut på förhållandet man lever i från början. Då är man inte ärlig och all tillit försvinner garanterat! Jag skulle ha väldigt svårt att lita på någon som har svikit mig med någon annan iallafall!
Kärlek grundas väldigt mycket på utseende hos en del oxå! Alltså , vad finns det som säger att en kille med utseende som Brad Pitt är bättre som pöjkvän än en kille som ser helt vanlig ut, kanske med ett utseende som inte många skulle falla för?! Många killar som har ett bra utseende vet oftast om det och utnyttjar det till max, för killar är det inte problem att ligga med 3 tjejer på en kväll.. Det blir mer en ''status stämpel'' för dem bland sina kompisar. MEN om vi tjejer skulle ligga med 3 killar på en kväll blir det mer som en ''slampig stämpel''.
Jag menar nu inte att peka ut de killar med ''Brad Pitt utseendet''. Alla som har det utnyttjar det inte!

I mina ögon är alla värda en chans. Bara ett ord kan få en människa att må bra lixom. Och bara för att man träffar en kille/ tjej en kväll behöver inte det leda till giftemål!

Jag har oxå funderat på hur man ska våga när man träffar nytt folk. Jag har väldigt svårt för att ''våga'' och ibland visa mitt intresse när jag träffar någon ny även fast jag egentligen så gärna vill. Jag kan vara hur intresserad som hellst av en person men verkligen inte våga visa de..det har visserligen sina anledningar men åndå. Jag vill komma över det och verkligen visa vad ja känner , tycker och tänker...
Man är ju ganska försiktig med folk man inte har träffat innan och det är väl bra så man inte gör något som man sedan kommer ångra. Men det verkar aldrig som de funkar utan man ska tydligen va rakt på för att få de man vill ha?!
Njaa jag vet inte...
JAG VILL BÖRJA VÅGA MER!!

Nu tycker jag att jag har tjöta på ett bra tag här! Ni får välja själva om ni orkar läsa eller inte :D
Have a nice day!

-thegirlsandra-